Gästblogg: Raskattavel, bra eller dåligt?? (del 2)

(fortsättning på föregående inlägg..)

Och varför är isåfall inte det bra nog då? Att köpa en medveten korsning?
Därför att precis som på hund har katter olika fysiska förutsättningar och temperament…
Om man korsar tex en doberman som är lite tuff och hård, med en låt säga Berner Sennen eller Bordercollie, båda snälla kloka men med vallhundens aningens veka och lättstressade psyke, riskerar man att få en vek hund men med vakt och försvarsinstinkt, vilket kan bli riktigt farligt. Istället för en ”snällare mer lättsam doberman” som säkert var syftet…

Samma händer naturligtvis på katt, vissa temperament blir bara sämre av att korsas, likaså kan olika hälsoproblem från de olika raserna då naturligtvis dubbleras i de små nya liven, så man riskerar på med sig tex PRA-ögonsjukdom från mamma somalikatt och HCM- hjärtsjukdom från pappa Main Coonkatt..
För man ska absolut inte göra sig illusioner om att de som väljer att pyssla med korningsavel har gjort nödvändiga tester själva på sina sk avelsdjur, de har förmodligen inte heller handlat sina katter från seriösa uppfödare. Ofta har de inte ens stamtavla på föräldrarna att visa upp. Om de gjorde alla tester som rasen behöver och vore insatt i aveln skulle de syssla med renrasig avel, garanterat.

Men om man inte har pengar då till en dyr ras katt, ska man förbli kattlös då?
Nejdå, visst kan man skaffa sig en huskatt. Jag tycker man ska besöka seriösa katthem, som säljer sina katter kastrerade, vaccinerade, chipmärkta och veterinärbesiktigade. Då gör man en insats för de djur som inget hem har och man får samtidigt åtminstone i viss mån lite hälsogaranti på att katten i alla fall är frisk när man får den. På katthem finns både kattungar och vuxna katter.

ALLA katter skall vara vaccinerade och chipmärkta samt veterinärbesiktigade vid flytt.
Man får räkna med att betala en tusenlapp eller lite till för en kattunge som fått detta, men det är det verkligen värt att veta att den har fått en gedigen och god start hos någon som i alla fall velat göra rätt med hälsobiten.
Tar man sig an en ”egen” liten hittekatt som man kanske sprungit på i ett stall eller övergiven på landsvägen, ja då bör man ju själv vara noga med att se till att den får sina sprutor och kontroller.

var noga med att ge din kattunge sina vaccinationer och kontroller

En annan villfarelse är att de flesta sjukdomar på katt är bundna till olika raser och att huskatter är friskare. Återigen helt fel. De flesta sjukdomar är antingen genetiska eller virus.
Virus drabbar alla katter - i högre grad frigående katter i de flesta fall (undantaget coronavirus) och de genetiska anlagen finns tyvärr med sen urminnestider..
Mina syskon har fått se sina kära huskatter drabbas av HCM, FelV, njurproblem och tumörer… Några katter i tragiskt unga år, andra har hunnit bli åtminstone 8-10 år. Men det är fortfarande alldeles för tidigt. Man har ju ingen aning om vad huskattmamman resp. pappan har för anlag med sig i bagaget.

Skillnaden är inom seriös raskattavel jobbar man med att minska dessa genetiska sjukdomar, och hålla sina katterier fria från farliga virus som kattleukemi tex.
Mycket kan man testa för, och gör man det så är man en god bit på väg då man vet att man inte jobbar med sjuka avelsdjur. En hel del saker ligger dolt, men ploppar upp som en otäck gubben ur lådan efter en del generationer. Så småningom lär man sig vilka blodslinjer som är mer drabbade och aktar sig lite extra när man har med dem att göra – eller undviker helt.

Naturligtvis är raskattavel ett stort intresse bland oss som håller på, vi brinner för våra resp raser och kämpar hårt med att få dem att utvecklas åt rätt håll, sundare starkare och mer väl anpassade för dagens familjer och livet som innekatt.
Men jag tror verkligen ärligt att det precis som på hund är det rätta sättet att föra katten med in i framtiden och höja dess status. Och med det kommer också att följa en mycket större respekt för alla katter som individer. Jag hoppas att om en sådär 20 år är löspringande katter mer undantag än regel. Vår värld har blivit allt för farlig för att lämna de små fyrbenta gosnosarna på egna äventyr! Visst kommer det alltid finnas stallkatter, men kanske är 90% kastrerade…i den bästa av världar…

Gästblogg: Raskattavel, bra eller dåligt?? (del 1)

Raskatt eller huskatt??

Man får ibland frågan varför man avlar raskatter när hela världen är full av hemlösa katter… Och det kan jag ju ärligt säga att jag undrar själv ibland.

Utan mina dryga 10-talet katter hemma plus deras ungar så skulle jag ju ha massor av mer plats att rädda hemlösa stackare.

Men jag tror inte problemet löses den vägen. Problemet med oönskade huskatter kan vi bara lösa med upplysning och åter upplysning. Vi måste försöka få lantbrukare, stallägare, mindre betänksamma huskattägare att inse att man måste kastrera sin katt! Helst alltid med absolut om den lever uteliv. En okastrerad hankatt kan bli far till oräkneliga oönskade kullar varje år, medans ägaren sitter hemma och märker inte ett dugg av detta. Hankattsägaren behöver för det mesta inte vara den som tar hand om konsekvenserna av förvildade kattungar..

Naturligtvis är det lika viktigt att de som har honkatter tar sitt ansvar, dock ger en hankatt oändligt många fler ungar...

Kattungar skall helst bara komma till världen som väl planerade högt önskade, och inte som ”naturens gång” det finns inte plats i världen för det längre tyvärr. Och det sliter hårt på kattmammorna som ständigt skall gå dräktiga och /eller digivande och samtidigt vara ensam ansvariga för att försörja både sina ungar och sig själva med föda =(.

Jag funderar ofta över varför ”Mother Nature” har gjort katter så oerhört fertila året runt.. Känns orättvist mot arten! Många andra däggdjur har ju betydligt kortare säsong för sitt producerande av avkomm. Tror säkert katterna hade varit tillräckligt många om även om fertilitetssäsongen hade halverats.

En bråkdel av vad en okastrerad hane kan producera på en sommar...

På hundsidan blir man snarare ifrågasatt om man går iväg och köper sig en gatukorsning som det ofta kallas. Där är det ju helt normalt att vi väljer bland den uppsjö av redan befintliga raser som finns. Så gör de allra flesta som vill skaffa sig en hund.

För mig känns det helt naturligt att vi gör det samma på katt. Man läser på om de raser som finns och vet sen ganska väl vilka raser som passar i ens eget liv. Då går man vidare precis som på hund med hembesök hos aktuella uppfödare tills man hittat sin favorit.

Vid införskaffandet av huskatt kan man få en vän för livet absolut. Men man har ingen aning alls om vad som förväntas av temperamentet på just den blandning man fallit för- kanske kommer den vara oerhört rastlös och inte alls trivas som innekatt eller ensamkatt, eller vilja vara en del av en grupp, vissa katter är verkligen solitära djur.

Man har ju i ca 90% av fallen inte heller en aning om vad det är i kissen, ”Skogskattsblandning” kallas gärna alla långhåriga tex. En allmän missuppfattning är att om katten är långhårig med lång nos måste där finnas skogis bakom- långhårig med kort nos- ja då är det nog perserkatt som är i grunden.

Sanningen är ju inte svårare än att alla dessa hårlag finns med i våra huskatter sen evigheters tider tillbaka, likaså längre resp kortare huvuden, stora-små öron osv… Från begynnelsen har ju alla katter samma ursprung och man har senare valt att ta fokus på tex extra lång päls o kort nos i en ”vanlig” kull för att så småningom skapa en ny ras. I vissa områden i världen har ”raser” uppstått naturligt, dvs man har hittat en grupp vildkatter med homogent utseende (tex koraten) och valt att domesticera och förfina dem.

Många säljare av kattungar försöker få köparen att tro på att den tilltänkta huskatten skulle vara extra fin och dyr för att det påstås han/hon har ngt exotiskt blod i sig.. Det kan man bara tro på om det är en ren korsningsavel mellan två renrasiga katter som man får se hemma hos säljaren.

Gästblogg: Kattutställning - helkul eller helgalet??

KungsgardenCats Winner

Lite av varje, om ni frågar mig! För en ”vanlig” människa (läs ej kattägandes) måste det hela te sig rätt bisarrt. En lokal full med katter instoppade i burar och mer eller mindre hispiga mattar o hussar som yr omkring och stressar över bedömningar och att hinna få pälsen i toppskick =P. Men är man bara lite insatt kan nog de flesta njuta av nöjet att kunna se så många och så olika katter samlade på ett och samma ställe. Där visas även vanliga huskatter upp och får lika fina priser som sina mer renrasiga kusiner. Väldigt trevligt tycker jag!

Man pyntar sina burar så fint man kan!

Bedömningarna pågår i stort sett hela dagen, både grundbedömningarna och senare så finalerna.

Vi har ju korthårskatter med oss vilket är oerhört praktiskt o lättskött! En del vuxna fertila katter kan behöva ett bad hemma några dagar innan, men de flesta dammar man bara av med en liten sämskinnstrasa så skiner de som solen!

En oerhört vacker och välpreparerad perserkatt!

Jag är INTE avundsjuk när jag ser ”långhårsfolket” (de med långhåriga katter alltså) stå och fluffa o puffa och kämpa hårt för att alla tusentals miljoner strån ska ligga rätt. Sen kan en svettig hand från nervös matte ödelägga allt i sista sekund..!

Dessutom badas, krämas o balsameras det massor hemmavid innan, tillika ska fönen fram och katten blåsas torr. Jag kan tänka mig att om man har lite intresse åt frisörhållet är nog en långhårig kattkompis en dröm. Men inte min dröm.

Ibland har de roliga kringklasser, där man tex kan klä ut sin katt till en annan ras!

..och en del tar tillfället i akt att pynta både sig själva & katterna lite extra!

Vi var på kattutställning i Lund i helgen. Det var en riktigt stor show med över 400 katter.

Våra kissar fick fina priser och det gör oss såklart väldigt stolta och man vill såklart genast åka på nästa!

Domaren granskar katten, här svenske domaren Helene Lis Glader som kollar in vår kattunge KungsgardenCats Darlings Prinzessa, som senare på dagen vann Best In Show!

Jag kan verkligen rekommendera ett besök på en kattutställning för er som inte varit. Ett riktigt mecka för den som går i kattköpartankar och vill se många raser. Ägare och uppfödare är alltid vänliga och delar sina kunskaper om rasen, så man lättare kan avgöra om den där favoritkatten verkligen passar i en liv.

Dessutom finns ju alltid massa rolig shopping att frossa i! Många kattbutiker och andra kattrelaterade försäljare har montrar där du kan hitta det mesta o lite till!