Gästblogg: Raskattavel, bra eller dåligt?? (del 1)

Raskatt eller huskatt??

Man får ibland frågan varför man avlar raskatter när hela världen är full av hemlösa katter… Och det kan jag ju ärligt säga att jag undrar själv ibland.

Utan mina dryga 10-talet katter hemma plus deras ungar så skulle jag ju ha massor av mer plats att rädda hemlösa stackare.

Men jag tror inte problemet löses den vägen. Problemet med oönskade huskatter kan vi bara lösa med upplysning och åter upplysning. Vi måste försöka få lantbrukare, stallägare, mindre betänksamma huskattägare att inse att man måste kastrera sin katt! Helst alltid med absolut om den lever uteliv. En okastrerad hankatt kan bli far till oräkneliga oönskade kullar varje år, medans ägaren sitter hemma och märker inte ett dugg av detta. Hankattsägaren behöver för det mesta inte vara den som tar hand om konsekvenserna av förvildade kattungar..

Naturligtvis är det lika viktigt att de som har honkatter tar sitt ansvar, dock ger en hankatt oändligt många fler ungar...

Kattungar skall helst bara komma till världen som väl planerade högt önskade, och inte som ”naturens gång” det finns inte plats i världen för det längre tyvärr. Och det sliter hårt på kattmammorna som ständigt skall gå dräktiga och /eller digivande och samtidigt vara ensam ansvariga för att försörja både sina ungar och sig själva med föda =(.

Jag funderar ofta över varför ”Mother Nature” har gjort katter så oerhört fertila året runt.. Känns orättvist mot arten! Många andra däggdjur har ju betydligt kortare säsong för sitt producerande av avkomm. Tror säkert katterna hade varit tillräckligt många om även om fertilitetssäsongen hade halverats.

En bråkdel av vad en okastrerad hane kan producera på en sommar...

På hundsidan blir man snarare ifrågasatt om man går iväg och köper sig en gatukorsning som det ofta kallas. Där är det ju helt normalt att vi väljer bland den uppsjö av redan befintliga raser som finns. Så gör de allra flesta som vill skaffa sig en hund.

För mig känns det helt naturligt att vi gör det samma på katt. Man läser på om de raser som finns och vet sen ganska väl vilka raser som passar i ens eget liv. Då går man vidare precis som på hund med hembesök hos aktuella uppfödare tills man hittat sin favorit.

Vid införskaffandet av huskatt kan man få en vän för livet absolut. Men man har ingen aning alls om vad som förväntas av temperamentet på just den blandning man fallit för- kanske kommer den vara oerhört rastlös och inte alls trivas som innekatt eller ensamkatt, eller vilja vara en del av en grupp, vissa katter är verkligen solitära djur.

Man har ju i ca 90% av fallen inte heller en aning om vad det är i kissen, ”Skogskattsblandning” kallas gärna alla långhåriga tex. En allmän missuppfattning är att om katten är långhårig med lång nos måste där finnas skogis bakom- långhårig med kort nos- ja då är det nog perserkatt som är i grunden.

Sanningen är ju inte svårare än att alla dessa hårlag finns med i våra huskatter sen evigheters tider tillbaka, likaså längre resp kortare huvuden, stora-små öron osv… Från begynnelsen har ju alla katter samma ursprung och man har senare valt att ta fokus på tex extra lång päls o kort nos i en ”vanlig” kull för att så småningom skapa en ny ras. I vissa områden i världen har ”raser” uppstått naturligt, dvs man har hittat en grupp vildkatter med homogent utseende (tex koraten) och valt att domesticera och förfina dem.

Många säljare av kattungar försöker få köparen att tro på att den tilltänkta huskatten skulle vara extra fin och dyr för att det påstås han/hon har ngt exotiskt blod i sig.. Det kan man bara tro på om det är en ren korsningsavel mellan två renrasiga katter som man får se hemma hos säljaren.