Gästblogg: Katten i Asien

Bruket att ha tamkatter spreds från Egypten och kom till Kina runt 500 f.kr och de blev väldigt omtyckta (vad konstigt :P). Endast överklassen hade katter till en början, det var en vanlig gåva att ge bort kejsare emellan. Det var så katten först kom till Japan på 800-talet, som en present från den kinesiske kejsaren. Sedan blev det vanligare att vem som helst kunde ha katter, vilket de inte hade något emot då de trodde att de gav ens ägare tur och höll djävulen borta.

I Kina så har de inte samma astrologiska mönster som vi, men vi delar båda upp året i tolv delar. Varje del i Kina symboliseras av ett djur. Det sägs att Buddha bjöd in alla djuren till ett möte när han låg på sin dödsbädd, men det var bara tolv som dök upp: råttan, oxen, tigern, haren, draken, ormen, hästen, fåret, apan, tuppen, hunden och vildsvinet. Katten fattades. De belönades med att tillägnas varsitt år i den ordningen som de kommit. Anledningen att katten saknades var att råttan hade lurat den och sagt att detta möte var fel dag, så katten missade det. Katten fick dock dela år med kaninen, vilket enligt vissa källor är en tolkningsfråga. De påstår att det till en början stod ”ett djur med svag rygg” och att Kina tolkat det som kanin och Japan som katt. Är man född i kattens år anses man vara intelligent, osjälvisk och pedantisk. 2011 är ett kattår, so let’s celebrate :D

I Japan tänker man framförallt på Maneki Neko, som betyder den vinkande katten eller kallande katten. Ni HAR sett den. Den har sitt ursprung i en myt som går såhär:

Det levde buddhistmunkar i templet i Gotoko-ji (mitt i Tokyo) och de var mycket fattiga men trots det tog de hand om en katt. En dag passerade en grupp rika samurajer utanför och då vinkade katten in dem i templet med ena tassen lyft till örat. (Idag tror man att katten tvättade sig i ansiktet). De gick in, och så fort de kom innanför så bröt en storm ut och blixten slog ned där de hade stått. Katten räddade deras liv och under tiden det öste ner lyssnade de på buddhisternas lära. Senare återvände en av samurajerna och skänkte sin förmögenhet till templet. Den vinkade katten ligger begravd bredvid och många besöker idag templet för att begrava eller be för sina katter.

För en västerlänning kan det se ut som att katten bara vinkar, men i Japan så vinkar man till sig någon med handflatan nedåt. Den ursprungliga lyckokatten är sköldpaddsfärgad: vit med svarta fläckar kantade med brunt. Även verkliga katter som är sköldpaddsfärgade (3 färger) ansågs mer lyckosamma, framförallt hanar eftersom det är extremt sällsynt. Det sägs att Maneki nekon är baserad på den japanska bobtailrasen, vilket då innebär att det ger tur att äga en sådan.

Färgen har betydelse för dess mening, då de betyder olika:

Sköldpadd (svart, vit, brun): Lycka.

Svart: God hälsa, skyddar mot ondska och förföljare, vilket gör den till en favorit bland kvinnor. Snyggare än en burk pepparsprej?

Guld: Rikedom, vad annars? ;)

Vit: Renhet och positiva saker.

Röd: Kärlek, giftermål, personliga saker.

Grön: (Ovanlig) God hälsa, akademiska triumfer.

Rosa: (Relativt ny, rosa var inte lika inne 500 f.kr) Kärlek.

Man ser dem ofta i ingångar till butiker för att vinka in sina blivande kunder. Om den har vänster tass rest så vinkar den till sig kunder medan höger tass vinkar till sig pengar och tur. En del har båda tassar resta, vilket betyder beskydd av hemmet eller företaget. Desto högre tassen är desto större lycka, är den vanligaste tron, så tassen har höjts med åren (tror jag det!). För att på ett ungefär bedöma åldern tog man då hjälp av hur hög tassen är. De kan vara gjorda i allt möjligt material, idag även plast. Förr var det bara keramik eller porslin, och är de riktigt dyrbara är de gjorda av jade eller guld!

Katterna på bilden är köpta i Amsterdam som present från min mamma och gjorde av trä. De har ofta en pingla runt halsen samt en haklapp, detta är en imitation av överklasskatterna under Japans Edoperiod då de ofta smyckade katterna på det viset (den tidens väskhundar?) för att hålla reda på var de är. Det röda bandet gjordes på en röd blomma. De brukar även hålla i ett guldmynt med japanska tecken, en koban. Det är de gamla mynten från Edoperioden då myten tog plats och myntet motsvarar i verkligheten 1 ryo, fastän den som Maneki nekon har ska motsvara tio miljoner ryo! Japan har faktiskt ett talesätt, precis som vi säger ”kasta pärlor åt svin/pearls before swine” så säger de ”Koban to cats”.

På bilden sitter systrarna Saga och Tindra med varsin Maneki Neko. Mamman är en sköldpaddsfärgad norsk skogskatt och som ni ser har de både ärvt färgen men bara en har ärvt långhårigheten. Vilket är tur, till en början trodde vi att vi aldrig skulle kunna se skillnad!

De här nyckelringarna hittade jag på Jasmin i Kristianstad, de finns i alla möjliga former! Jag lyckades köpa till mig en guldfärgad batteridriven Maneki Neko, som egentligen inte var till salu, som lockade kunder på en marknad. Traditionen är alltså högst levande, och man ser dem lite överallt sittandes i butiksfönster och restauranger.

Det är till och med så att Meowth from Pokémon är designad efter Maneki Neko! Han har ett mynt i pannan och han är ju japansk. Vissa tror att även Hello Kitty är inspirerad av denna coola lyckokisse :)

Ja, detta var allt för mig för denna gången kära läsare och fellow cat lovers! Det är inte omöjligt att jag kommer tillbaka någon gång, det finns mycket kvar om katter man kan skriva om, konst, litteratur, eller bara deras vardag. Ni vet ju hur det är ;) Händer saker jämt!

Med kattiga hälsningar, Linda.

Sayonara!